Där din längtan bor finns din störta expansion

Att leva utan mål eller riktning kan vara förvirrande. Inte för att vi måste ha hela livet utstakat, utan för att något i oss behöver få röra sig framåt. Vi är människor i en kropp här på jorden – och vårt nervsystem behöver en känsla av riktning för att kunna landa, känna trygghet och orientera sig i livet.

Vi behöver inte veta exakt vart vi är på väg. Men vi behöver känna att vi är på väg någonstans.

Elden inom oss vill brinna. Den vill visa vägen, steg för steg. Inte genom stress eller press – utan genom något levande, något som känns sant i kroppen.

Och här är något viktigt:

När du drömmer, skapar inre bilder och låter dig själv vibrera i känslorna som väcks i ditt system – då är du i kontakt med din riktning. Med din längtan.

Men om det är tomt, om det inte rör sig något i dig, om det inte vibrerar – då kan det vara värt att stanna upp och fråga:

Är det här verkligen något som kommer från mig?

Eller är det andras förväntningar jag försöker leva upp till?

Jag vet hur det känns att inte veta.

Under en period i mitt liv var jag helt bortkopplad från mig själv. År 2014 fick jag frågan: “Filippa, vad brinner du för?” Jag blev helt tyst. Mitt svar var: “Jag vet inte.” 

Jag visste inte vad jag tyckte var roligt. Inte vad jag längtade efter. Och det slog hårt.

När sommaren tog slut och alla runt omkring mig gick tillbaka till sina jobb satt jag kvar. Arbetslös. Utan utbildning. Utan riktning. Jag kände mig tom – och mitt nervsystem bar på en konstant känsla av oro och splittring, som om jag saknade fäste i mig själv.

Det kändes som att något var fel på mig.

Men det var det inte.

Jag hade bara tappat bort mig själv.

Efter den sommaren tog jag ett första steg. Jag kom in på en yrkesutbildning. Och det var där min resa började – inte bara mot ett yrke, utan tillbaka till mig själv.

Till min drivkraft.

Till min riktning.

Till elden inom mig.

Det gick inte snabbt. Det var små steg. Men något i mig började mjukna. Mitt nervsystem fick börja landa, lite i taget. Jag började känna igen mig själv igen – inte genom att pressa fram svar, utan genom att lyssna.

Idag kan jag se skillnaden tydligt.

Från att inte ha några visioner alls, från att alltid ha lyssnat mer på omgivningen än på mig själv – till att knappt veta vem jag var.

Till idag.

Idag har jag mål och visioner. Men framför allt – jag känner mitt syfte. Inte som en prestation, utan som något levande i mig.

Allt är inte klart. Och det behöver det inte vara.

Men jag lever min väg. Jag följer min längtan. Och mitt nervsystem är med mig nu – inte i motstånd, utan i en djupare känsla av trygghet och riktning.

Jag har hittat hem.

Kanske är du också på en resa. Eller så står du där jag en gång stod. Med en känsla av att något saknas. En längtan som viskar.

Den längtan finns där av en anledning.

Och kanske är det dags nu. Att lyssna. Och börja ta steg – ett i taget.

Mot mer av dig.

Lyssna avsnitt 67 - där din längtan bor finns din största expansion - i vår podd Anden i kaffet.